Dammat av moppen

Härom dan tänkte jag att "det vore ju kul att kanske börja blogga!"... och så insåg jag ju sen att det har jag ju gjort HÄR i fem år lite drygt. Och ändå har det inte känts så - det har mest varit ett "test", och ett sätt att dela med mig av lite bilder till framför allt mina kära Mamma & Chrille ♥ Och som vanligt går tydligen tiden fort när man har roligt. Jag kan ju inte direkt påstå att jag ansträngt mig ;-) men jag kanske borde ta mig i kragen och bli lite flitigare!

Poolkanten

Sitter på poolkanten, fötterna i blötan, läser god bok, Mix Megapol skvalar ikapp med poolpumpen. För övrigt tyst och stilla så när som på lövens stilla prassel.

Sämre kan man ha det

Gräsligt?

... hm... jamen... vad får de allt ifrån?! :-)

Okända?

På Facebook brukar det ofta dyka upp en radda med namn under en rubrik med "personer du kanske känner" - jag tycker det skulle varit mycket roligare med en massa namn på folk jag kanske inte känner? Lite random, lite nytt, lite kul, lite oväntat. Sånt gillar jag :-)

Long time, no see...

Nu var det ett tag sedan jag skrev just i den här bloggen. Näst intill självdött har den. Dags att ruska liv i den igen!

Jag mår gott, jag har det bra, och jag skiter i vad en del andra verkar ha för huvudbry. Tänk att man aldrig slutar fascineras över vad som händer i en del relationer? Man går i godan ro och tror att man är vän med allt och alla. Och så visar det sig att det är nåt helt annat. Jag har levt tillräckligt länge för att veta att folk kommer och går i mitt liv - en del försvinner för evigt, en del blir lite avlägsna en stund men kommer tillbaka, och en del... ja... det vete sjutton. Men tokigast är det väl i alla fall de gånger jag faktiskt inte fattar ALLS varför någon liksom sneat ur? Vad har man för glädje av att sitta och sura på någon som ändå inte har nån aning om varför - eller ens att nån ÄR sur? Eller vad man nu kan vara? Är det inte mer reko att säga vad man spårat ur på?

Nåja, jag sitter i alla fall inte i sjön! Kram på dig eter-rymden!
/Ylva