De borde inte förvåna mig, men det gör de ändå...
Härom dan när jag kom till kontoret låg det en massa glas- och porslinsbitar utspridda framför entrén - någon hade väl tyckt att det var kul att slå sönder nåt. Jag ställde in min väska på kontoret och sen började jag plocka. Mest plockar jag upp sånt för att inte djur som råkar passera ska göra sig illa. Och för att inte skära sönder däcken på bilen exv. Att det låg sönderslagna prylar på trottoaren förvånade mig inte alls egentligen. Det som förvånade mig var att det redan var tre kollegor som passerat glasbitarna - utan att reagera! "Ojdå, jag såg inte det!" sa en av dem. Såg inte? Ville inte se, orkade inte bry sig, "det är inte mitt skräp = inte mitt bekymmer" - eller så är de så vana vid att ha "någon annan" som plockar upp efter dem?
2 kommentarer:
Hej på dig Moster Måne
Jag snavade in på din blogg när jag sökte på bloggare med böcker som intresse.
Här läses det i perioder och just nu är det period :-)
Fortsatt skön sommar
hälsar
anette
Hejsan!
Vad kul att du halkat in & hälsat på! Jodå, här är det nog period också, semestern har ju precis inletts så nu kan jag ju få frossa i böcker på heltid liksom! :-)
Trevlig sommar till dig också!
Hälsn. /Moster Måne ;-)
Skicka en kommentar